skriver av mig

Fuck allt just nu, fuck alla som tror att dom förstår. Fuck alla som tycker att det här är töntigt.

Saknaden får mig bara att må illa och det gör ont hela tiden, smärtan av att du är borta värker i hjärtat och ´jag är tom. Helt tom. Hela tidne spelas bilden av dig med pannluggen uppsatt den 17 september upp i huvudet, det går inte att sluta tänka på det, en sekund och du är borta föralltid. Tankarna på dina sista dagar finns alltid med där, kvällen den 16 september. Tårar som förblindar mina ögon, en röst som bara får fram snyftningar och en sista puss på mulen. En smärta som får mig att vilja försvinna, ett illamående som dyker upp vid varje tanke på dig, en saknad som bränner. Du var verkligen min nummer ett, du var så jävla mycket för mig. Jag kommer verkligen aldrig låta mig själv glömma dig, du kommer vara den första jag ser när jag kommer till himlen. Jag vill bara ha dig tillbaka nu, två veckor har varit länge nog. Jag älskar dig så otroligt mycket, det vet du. Tack för allt, jag saknar dig min ängel.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0