Emma tjatar på att jag ska skriva något, och vad gör man inte för sina vänner (hah)? Kan väl berätta om min uttis då :

Jag har nog aldrig träffat någon som är konstigare än du, men jag kan liksom inte vara utan dig ändå. Vet faktiskt inte hur jag ska förklara, men ända sen dagen i 6-års när du började på Rodret har du varit långt inne i mitt hjärta och dörren ut är stängd föralltid. Sen blev du en av "oss" och sen det har det alltid varit "vi fyra rodretare" och det hade liksom inte varit samma sak utan dig. Jag hade inte haft någon att berätta hemligheter för, och inte någon att irritera mig på varje dag. Men jag vet liksom inte vad jag skulle gjort utan dig, all irritation skulle stanna inne och sen bara explodera ut, och även fast du är jobbig så vill jag liksom inte fortsätta vara jag utan dig, det skulle inte gå, allting skulle vara fel. Det jag faktiskt vill säga är att du egentligen betyder skitmycket för mig och att jag älskar dig fastän jag hatar dig ibland. Äh, tack för att du är du Uttis, älskar dig föralltid !